“Freden mellan Ryssland och Sverige med England sluten i huset Storgatan 7 i samband med 1812 års riksdag i Örebro. Utrikesministern Lars von Engeström hyrde sängkammaren hos änkefru Hjort under vistelsen i Örebro. Det var i detta rum freden slöts”.
Så skriver Sällskapet Gamla Örebro i boken “Gatorna i Örebro”. Med anledning därav omdöptes den tidigare Repslagaregatan till Fredsgatan. Gatan från Östra Bangatan till Svartån vid Stora Holmen i Örebro.

Örebroförfattaren Birger Wennberg skriver i sin bok “Bernadotte och Örebro”, utgiven 1994. ”Det är en fascinerande tanke att ouvertyren till Napoleons fall skulle ha spelats upp i ett sovrum i det lilla Örebro”.

Utöver Örebro finns det ytterligare cirka 80 orter och städer i Sverige som har en Fredsgata med anledning av någon historisk händelse. Stockholm, Arvika, Karlstad, för att nämna några.

Vilket inflytande hade kronprins/ÖB Bernadotte på fredsavtalet i Örebro?. Han kunde omöjligt personligen deltagit i de fredsförhandlingar som pågick parallellt med riksdagsarbetet sommaren 1812 i Örebro.

Efter att 1810 utsetts till kronprins kom marskalk Jean Beradotte till Örebro sommaren 1812, för att på något sätt reparera Sveriges förlust av Finland till Ryssland. Bernadotte hade dock varit i Örebro på en snabbvisit den 9 augusti 1811 och beträtt svensk mark för första gången i Helsingborg hösten året innan i oktober.

Bernadotte var 1813-14 nere i Danmark med en svensk bataljon och krigade mot sin forne uppdragsgivare Napoleon där han fungerade som överbefälhavare för Nordarmen och tvingade danskarna att lämna ifrån sig Norge till Sverige, Kielfreden i januari 1814. Efter lite vapenskrammel fick Norge godta uppgörelsen i november samma år.

Bernadotte blev sedermera, 1818, kung för både Sverige och Norge.

1905 fick dock svenskarna lämna ifrån sig Norge till Norge. (Karlstads-förhandlingarna). Något som gjorde Bernadottes barnbarn Oscar l l förbannad. Kung Oscar fick dock ge med sig som en följd av den framväxande demokratin i början av förra seklet.

Det finns mycket i vår historia som vi inte skall vara stolta över. För att ta några exempel skall vi inte vara stolta över att den rumänske diktatorn Ceausesscus tilldelades serafimerorden när han gjorde statsbesök i Sverige 1980 och ler ikapp med sin fru, kung Carl-Gustaf och Sylvia på pressens bilder.

Vi skall heller inte vara stolta över Bernadotternas framfart på våra vägar och rondeller, som toppas av prins Bertil, då han 16 år gammal olovligen framför och voltar med en Chrysler där en av hans kompisar omkommer. Detta när han går på Lundsberg privata internatskola i Värmland.

Inte heller när kungens farfars bror, prins Wilhelm, som 1952 med sin Cadilac V8 kör rakt emot en stenbarriär i Stjärnsund och värdinnan på Stenhammars slott Jeanne Tramcourt omkommer, medan prinsen själv undkommer med några skrubbsår.

Gustaf V borggårdstal 1914, skrivet av forskningsresanden och nazisten Sven Hedin, är heller inte något att fira. Ej heller när vår kungs far, kronprins Gustaf Adolf, flankeras av Adolf Hitler och Hermann Göring på hedersläktaren vid OS i Berlin 1936.
Gustaf V eventuella delaktighet i samlingsregeringens beslut sommaren 1941 att transitera 18 000 tyska soldater genom Sverige, (Engelbrechtdivisionen), från det ockuperade Norge till Finland är heller inget att fira.

Det är heller inget att fira att i Wikipedia se Gustaf V och prins Gustaf Adolf låta fota sig på varsin sida om Hermann Göring på en “genomresa” i Berlin 1939. Inte heller att i nämnda forum se prins Gustaf Adolf lägga pengar i en bössa till nazisternas “vinterhjälp” 1939.

Att Adolf Hitler utses till hedersmedborgare i den lilla tyska staden Koburg, av kungens morfar, Carl von Sachen, i samband med giftermålet 1932 mellan dåvarande prinsessan Sibylla och prins Gustaf Adolf är ju i efterhand mer än pinsamt. Absolut inget att fira.

Men det var inte bara tyskar och svenskar som Hitler lurade på 1930-talet. Han lurade hela världen inklusive den sjukligt misstänksamme tyrannen Josef Stalin, (Molotov-Ribbentrop-pakten).

Bernadottes ständiga processer mot den framväxande pressen är förståss heller inget att fira.

Vad örebroare skall fira är ju att riksdagarna, genom slumpens försorg, 1810 och 1812, förlades till det mera lugna Örebro, efter att en uppretad folkmassa i Stockholm misshandlat Axel von Fersen till döds därför att han “förgiftat” den tilltänkta tronföljaren. Den danske generalen Kristian August, sedermera kronprins August i Sverige. I verkligheten hade August fått hjärtinfarkt, ramlat av hästryggen och avlidit.

Kungafjäsket får man väl ta för det vill folk av någon anledning ha Visst skall vi fira vår 200 – åriga fred, fast de första stapplande stegen mot fred och demokrati togs ju 50 år efter sedan Bernadotte beträdde svensk mark.

Det var först på 1860-talet efter Oscar l död det började hända något. Ståndsriksdagen avskaffas, kommunalt självstyre, skråväsendet avskaffas och karlarna mister sin lagliga rätt att misshandla sin hustru, ogift kvinna får arbeta på posten, m m.

Stickan

Hälsning Maja